född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär. Krouthen föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthen och Hilda Åberg. Släkten Krouthen kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthen. Conrad Krouthen kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Krouthen kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelje vid St. Larsplan. Krouthen fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouthen fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouthen lärde känna konstnären Edvard Perseus. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.  Related Paintings of johan krouthen :. | Strand med badande pojkar | kristus bland larjungarna pa himmelsfardsberget | efter regnvader | portratt av hulda jansson | portratt av konstnarens mor |
Related Artists:
BEGAS, Carl the Elder
German painter b. 1794, Hainsberg bei Aachen, d. 1854, Berlin
Jan van de Capelle
seascape master Dutch Baroque Era Painter, C.1624-1679
Delaunay, Robert
French Cubist Painter, 1885-1941 French painter, printmaker and writer. Taking Cubism as one of his points of departure, he first developed a vocabulary of colour planes only distantly dependent on observed motifs, and by the 1930s he had arrived at a purely self-sufficient language of geometric forms. He remained active as a theoretician until the end of his life,